Kiltens historia

Man vet ännu inte exakt hur länge kilten har funnits, men bevis har hittats på att den åtminstone funnits sedan 400 år tillbaka i Skottland. Från början såg inte kilten ut som man tänker sig den idag, utan den bestod av ett tjockt ylletyg med kraftiga veck i, som var cirka 1,5 gånger 5 meter stort. Anledningen till vecken var att de skyddade mot svärdshugg och spjutspetsar. Vecken gjordes när kilten togs på och hölls på plats med hjälp av ett skärp. Plagget bestod av två längder tyg, varav den övre halvan fungerade som en sorts mantel som kunde hängas över ena axeln. Kilten bars över en speciell skjorta och kunde praktiskt nog också användas som filt. Vid den här tiden användes den framför allt i de skotska högländerna, men förekom också i lågländerna.

Under 1700-talet ändrade kilten till viss del sitt utseende. Från att ha bestått av två stycken längder tyg kom den nu att bara bestå av en och med ett bälte kring istället för ett skärp. Engelsmannen Rawlinsson var involverad i spridningen av denna kilt, men det råder delade meningar om hur han åstadkom detta. En del menar att det var han som gav upphov till den bältade kilten, medan andra menar att han enbart hjälpte till att sprida den vidare. Under detta sekel så bars kilten också som uniform hos de högländska regementena. 1746 uppstod ett förbud mot att bära kilten i alla sammanhang förutom det militära.

För 200 år sedan, under romantiken kom kilten att återigen bli populär och brukas. Liksom många andra saker under den tiden romantiserades den och blev en del av Skottlands nationalitet. I och med detta blev det också allt vanligare för lågländare att bära den. Kung George IV har burit en otrolig kilt och drottning Victoria har klätt sina söner i kilt.

Idag används kilten bland annat på bröllop, men den har även blivit allt vanligare som fritidsklädsel. Trots att den traditionellt är en manlig dräkt, så har kvinnor börjat använda den, till exempel kvinnliga säckpipespelare. Kilten har blivit lite av ett modeobjekt och nya material och färger har testats såsom: denim, läder och kamoflagefärg. Vecken är nuförtiden oftast påsydda från början, för att underlätta påklädnaden. Företag har på så sätt gjort om den traditionella kilten på olika sätt och ”moderniserat” den, en del har också sytt på fickor, sänkt midjan och ändrat olika mönster. Det finns dock de som har protesterat mot dem som har förändrat kilten bort från det traditionella och tycker att den ska förbli som den är.

   

Nuförtiden finns även kilten som ett praktiskt vardagsplagg, om man exempelvis ska arbeta i trädgården eller snickra, så kan man använda en arbetskilt framför arbetsbyxor. Kilten kan ha lika många fickor som arbetsbyxorna, samtidigt som den har en helt annan modell. Fördelen med arbetskilt istället för arbetsbyxor är att eftersom den är öppen nedtill, så är den betydligt svalare samtidigt som den skyddar nästan lika bra. Nackdelen är att den inte alltid skyddar lika bra som arbetsbyxor om man exempelvis ska använda en slipmaskin då flisor flyger åt alla möjliga håll, så skyddar inte kilten smalbenen .

Slutligen så är kilten ett fritt och ledigt, traditionellt skotskt plagg som bland annat kan jämföras med saronger från Stilla havsöarna eller thoben från arabländerna.

 

 

 

Källa: http://www.mimersbrunn.se/article?id=5168